slide show

Sportfåne eller bara en vanlig fåne?

Fick en förfrågan om jag kunde skriva något kul om sport och eftersom min mun oftast
är snabbare än min hjärna (tror att det mesta är snabbare än min hjärna iofs)
blev mitt svar, jajamen! Så nu sitter jag här och funderar på vad i min långa
idrottskarriär som jag ska välja att berätta om... *ler ironiskt*.

Men faktum är att när jag funderar ett varv till så har jag faktiskt provat på
en hel del sportgrenar under årens lopp. Låt se, så här ser listan ut.

Den första sport som jag ägnade mig åt i organiserad form måste ha varit judo, ja du
vet, vit pyjamasdräkt och en elsladd runt midjan... eller ett bälte i lämplig färg. Jag slapp
elsladden men tog mig bara till det gula bältet som är den första färgen på den långa vägen
mot svart. Från judo var inte steget långt till jujutsu som jag höll på med i några år... minns
inte varför jag bytte till det men det kan ha varit snyggare grabbar i jujutsulokalen :-)

Sen har jag en mor som på den här tiden var väldigt aktiv inom diverse sporter. Hon drog med
mig på tennis (men jag var liten och svag och orkade inte svinga racketen) och bowling (där jag
tappade klotet åt fel håll, bakåt, och inte ville fortsätta efter det). Det hon däremot fick med
mig på var fotboll. Det var kris och panik, mammas korplag skulle spela SM och det fattades
en spelare... ja ni fattar. Med mig hem fick jag en bronsmedalj i SSM (Spårvägarnas
svenska mästerskap)
trots att jag knappt rörde bollen utan mest agerade
rundningsmärke
. Om jag stått bara en aning längre ut mot kanten
så jag förmodligen blivit förväxlad med linjedomaren.

På det glada 80-talet så var det sedan dags för gympa med benvärmare och dräkt
med string i rumpan... illgul, ja dräkten alltså, inte rumpan. Step up och diverse andra
mystiska gympa-varianter klarade jag också av. Eller "klarade av" är kanske att ta i då min
koordination är så gott som obefintlig. Sanningen är väl snarare att det var med fara för
livet som både jag och mina lyckligt ovetande passdeltagar-kamrater äntrade lokalen.

Spinning passade mig bättre då det inte var en massa steg att tänka på utan att det mest
handlade om att cykla tills man nästan dog... fast en gång glömde jag att spänna loss
fötterna innan jag klev av... nä, det är inget jag rekommenderar, det gjorde ont.

Förra året cyklade jag Tjej-Vättern och det ska göras även i år vilket innebär att det blivit och
kommer att bli många mil och timmar på cykelsadeln, ja du vet, den där snygga prickiga!



Jamen se där, inte illa, det blev ett inlägg minsann :-) så jag är
kanske inte bara en fåne utan i alla fall lite av en sport-dito!
Signatur

soffie

å vilken fin sadel.

va roligt att du varit med i tjejvättern hur långt cyklar man då\

ha en gooo kväll

2011-01-07 @ 19:35:11
URL: http://soffie69.blogg.se/
Annica lundgren

Alltså... jag ligger dubbelvikt av garv.... gissa om jag känner igen mig...vi är lika kan jag bara säga, gissa om alla sportminnen vällde över mig... fotboll tex vet inte hur många självmål jag har gjort, blev så stressd närjag fick bollen så jag sköt i mål... vårt eget.....men brännboll var jag skitbra i....det kan jag säga men det var nog det enda av alla sporter jag provat....hhahaha skrattar fortfarande....vilka syner vi har bjudit på ...

2011-01-07 @ 19:38:09
URL: http://pinkladyw595.blogspot.com
katharina

Skrattar gott! Du kanske ska satsa på ett jobb som sportkommentator också!?

2011-01-07 @ 19:43:02
URL: http://katharinasfunderingar.blogspot.com/
Yvonne

Hm...sport är bäst på TV ;-) Jag rör mig gärna, men inte under press. Men din cykelsadelskydd ser för härligt ut, själv har jag ett fårskinn på...året runt! :)

2011-01-07 @ 19:58:34
URL: http://yvonneeblogg.blogspot.com
Junitjej

Vilken kanonsnygg sadel!



Tack så mycket för tipsen om riven kant. Jag har testat lite grand, men jag måste öva mer. Moderskeppets videofilmer är kanonbra1

2011-01-09 @ 15:41:06
URL: http://junitjejen.se

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin
Follow SusanneKastbom on Twitter