slide show

En italienare från Amalfi

En liten historia som jag publicerade för ett tag sedan handlade om en klubbkväll och det här skulle
man kunna säga är fortsättningen på den historien så om du missat del 1 så rekommenderar
jag att du läser den först... och har du redan klarat av den så hugg in på den här vetja!

 



Nu var det inte bara jobbigt att ha klubbkväll, ibland hände det riktigt roliga saker. Låt mig
berätta om ett sådant tillfälle.

 

En av de bra sakerna med att ha klubbkväll var att vi i personalen då var tvungna att äta pizza, nej inte
sallad eller smörgåsar, det dög inte, det skulle vara pizza, flottig pizza.

 

Kvällen till ära var vi fyra tappra själar som höll ställningarna mot fru Holgersson (som ännu inte dykt upp)
och hennes kumpaner och vi bestämde oss för att dela på en familjepizza. Att hitta en pizzeria i Motala vid
den här tiden var lika lätt som att hitta katthår i min favoritfåtölj då vi hade en pizzeria i varje gathörn.

 

Den här gången var det inte en vanlig klubbkväll där bara vår butik hade öppet. Nej, den här kvällen hade
nästan alla butiker öppet då det var ”Temakväll”. Köpmannaföreningens ordförande hade fått den strålande idén
att vi skulle ha teman från olika länder och en gång i slutet på varje månad ha öppet till 21, (och då tänkte han
inte alls på butikspersonalens fötter utan enbart på kundernas nyss påfyllda plånböcker)
.

 

Den här kalla och regniga torsdagen i mars så var det då dags för Italienskt tema. Matbutiken sålde ledsna
Grissini
och fabriksgjord Tiramisu och vi hade skyltat med kalsonger i grönt, vitt och rött. Eller, vi hittade
inga röda kallingar så vi tog lila istället men ingen verkade märka någon skillnad.

 

Men, nu var det dags för mig att trotsa vädret och springa ut och hämta den beställda jättepizzan. Kartongen
som den förpackades i var lika stor som ett normalstort kvarter men jag tog ändå en liten omväg och
passerade genom vår galleria på vägen tillbaka. Eller, tror inte att gallerior fanns på den här tiden
utan det var vårt Domusvaruhus som kvällen till ära hade bjudit in en för temat passande artist.

 

Eftersom vi ännu inte hade sett fru Holgersson i butiken den här kvällen så blev jag inte förvånad när jag nu
fick syn på henne, längst fram, med rullatorn tryckt mot den lilla scenens kant där hon med vattniga
ögon
och hakan slappt hängande insöp ”Volare”.

 

När jag kom gående med den enorma pizzakartongen så tystnade sångaren, harklade sig och sa, -Nu kan
jag tyvärr inte fortsätta för min fru kom just med pizza.
Ett märkligt sammanträffande hann jag konstatera, att
det kommer en person till med pizza precis just nu. Men när jag ser ungefär 100 par ögon plira mot mig så
går det sakta upp för mig att det inte finns någon fru utan att det är mig han pratar om. Han skrattar och
säger, stå still, jag måste sjunga en sång för dig.

 

Jag lovar, följande tre minuter var förskräckligt långa men med alla blickar riktade mot mig så vågade jag
inte röra mig ur fläcken förrän sångaren sjungit färdigt och jag springande kunde lämna Domus bakom
mig med en nu lätt avsvalnad pizza.

 

Skrattande berättar jag för mina kollegor vad som har hänt och när kvällen närmar sig sitt slut befinner jag
mig cirka fyra meter upp i luften, balanserande på en ranglig stege, fullt upptagen med att byta en
glödlampa. Då ser jag, under stegen mellan mina ben, en brett leende person i följe med
Köpmannaföreningens ordförande, även han glatt leende.

 

Ja, jag har besökt Amalfi, men det är en helt annan historia.

Signatur

m

när kommer finalbidragen? väntar ivrigt! :D

2010-07-27 @ 11:01:33
Julia

Du skrev igår att du skulle publicera finalbidragen? jag väntar också... det stod t om. på tävlingen att dom skulle publiceras dan efter, det vill säga 26... Snälla :) Du borde ju kanske fixa finalbidragen istället för o göra massa andra inlägg före.

2010-07-27 @ 13:03:53
URL: http://kindofjulia.blogg.se/

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:


bloglovin
Follow SusanneKastbom on Twitter